tisdag 23 december 2008

Din lojala jävel, du är arg och bitter.
De ord du får höra dom svider och i hjärtat dom sitter.
Jämt sur och tvär på oturen du för med dig i livet.
För någon tur borde du inte ta för givet.
Ända sedan vaggan har du varit oduglig.
Nu är du ensam, som mörkret på himmlen.
Familj har du, tak har du, men ingen kärlek.
Det ända du bygger upp ditt liv på är hat och svek.
Människor i dina ögon är monster, du själv är bara ett svart hål.
En tid såg du frammåt, och trodde på dina egna mål.
Men hålet blir bara större och snart trillar du ner.
För nu är livslinan tunn och snart ser vi dig aldrig mer.



(C)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar